”Waiting for the Sun”
The Doors från albumet Morrisson Hotel 1970
Geopolitik, centralbanker och tecken vi väntar på
USA drar ifrån – men beteendet är viktigare än rubrikerna
Rapportsäsongen bekräftar vår positionering
Geopolitik, centralbanker och tecken vi väntar på
Irankriget är inne på sin tionde vecka och Hormuzsundet är fortfarande stängt och det är utgångspunkten för allt annat. Oljepriset nådde 126 dollar per fat i slutet av april och föll sedan snabbt tillbaka till 107 dollar när förhandlingssignaler nådde marknaden, den rörelsen på nästan tjugo dollar på en enda dag säger allt om hur känsligt läget fortfarande är. Varje tecken på framsteg i förhandlingarna skapar lättnadsrally. Varje bakslag skapar ras. Det är inte en marknad där man höjer aktieövervikten utan att det geopolitiska läget ger tydligare fotfäste. Men riktningen är nu tydligt mer konstruktiv än för en månad sedan. USA har skiftat från militära till ekonomiska påtryckningar mot Iran, vilket historiskt är ett tecken på att en uppgörelse är inom räckhåll. Motivationen för en lösning finns på båda sidor. USA möter ett växande inrikespolitiskt tryck och kriget är impopulärt bland väljarna. Iran å sin sida lider av en redan hårt pressad ekonomi, sanktioner, en kollapsad rial och nu ett krig som stänger landets egna exportvägar. Därtill utövar stormakter som Kina och Indien, båda stora energiimportörer, tryck för en lösning och har ett uppenbart intresse av öppna transportleder. Vi väntar på solen och vi ser glimtar av den i horisonten.
Stagflationsoron är den andra stora faktorn. Inflationen stiger i Europa och USA, driven av energipriserna, samtidigt som makrodata försvagas. ECB har till och med öppnat dörren för räntehöjningar. Det är ett svårt läge, framför allt för europeiska aktier och räntekänsliga tillgångar. Sverige befinner sig i ett gynnsammare utgångsläge med låg underliggande inflation, vilket ger Riksbanken ett handlingsutrymme som ECB saknar. Fed lämnade styrräntan oförändrad på sitt senaste möte och tillträdande ordföranden Kevin Warsh har signalerat att centralbanken inte ska reagera på utbudschocker. Vi bedömer att sänkningar kommer under hösten när arbetsmarknaden kyls av. Toppen för marknadsräntor är sannolikt nära, och det är ett av skälen till att vi ser framåt med försiktig optimism.
USA drar ifrån – men beteendet är viktigare än rubrikerna
Om man lyfter blicken från det dagliga nyhetsflödet är det tydligt att marknaden uppvisar en underliggande styrka som är svår att bortse från. Nedgångar har blivit relativt kortvariga och köpare har kommit in tidigt – det är inte beteendet hos en marknad som genuint fruktar ett katastrofscenario. I perioder av verklig oro ser vi det motsatta, att nedgångar förstärks och att riskviljan snabbt försvinner. Den dynamiken är frånvarande just nu. Det signalerar att en stor del av osäkerheten redan är känd och inprisad, och att kapital aktivt letar sig in i marknaden snarare än ut ur den. Den starkaste bekräftelsen på det är S&P 500 som steg mer än tio procent i april, den bästa månaden sedan 2020, och noterade nya rekordnivåer. Det är inte ett slumpmässigt utfall. Det är en direkt konsekvens av att USA:s ekonomi är relativt skyddad från de störningar som drabbar Europa och Asien hårdast. USA är energisjälvförsörjande, vilket i den nuvarande krisen är en strukturell fördel som blivit ännu tydligare. Europeiska makrodata har i större utsträckning överraskat negativt och börser i Europa har halkat efter. Det är ett mönster vi känner igen och som vi positionerat oss för under lång tid. Men det är också värt att fråga sig hur länge det håller. En lösning i Mellanöstern och lägre energipriser skulle snabbt förändra bilden för europeiska cykliska bolag och banker. Dollarn tenderar att vända när riskaptiten normaliseras, och den långsiktiga trenden mot en gradvis svagare dollar driven av stora budgetunderskott och ökad global diversifiering bort från dollartillgångar är intakt. Tillväxtmarknader som gynnas av en svagare dollar och där vi länge haft övervikt har redan börjat visa styrka. Vi behåller undervikten i Europa och ser Tillväxtmarknader som ett av de mer övertygande spelen när geopolitiken väl normaliseras.
Rapportsäsongen bekräftar vår positionering
Rapportsäsongen i USA är den starkaste sedan 2021. Med mer än tre fjärdedelar av bolagen rapporterade ligger vinsttillväxten på över 25 % i årstakt, och när säsongen summeras räknar vi med att den landar på över 20 procent. IT-sektorn väntas leverera runt 45 procents vinsttillväxt, drivet av halvledare och AI-exponerade bolag. Mot bakgrund av ett pågående krig och stigande energipriser är det ett anmärkningsvärt resultat och ett tydligt bevis på att de fundamentala förutsättningarna för aktier är starka. I Europa är bilden en annan. Vinsttillväxten ligger på blyga 3,5 procent i årstakt, en skillnad på 20 procentenheter mot USA. En stor del av gapet är energirelaterat och därmed konjunkturellt, ett öppet Hormuzsund och normaliserade energipriser skulle snabbt förbättra bilden. Men det vore fel att bortse från att Europa också brottas med mer strukturella utmaningar kring tillväxt och konkurrenskraft som inte löses av en vapenvila. Vår undervikt i Europa har varit en medveten positionering som denna rapportsäsong bekräftas ytterligare. På samma sätt har övervikten i USA under lång tid gett god utdelning, och de starka rapporterna ger inget skäl att ändra den bilden nu. Vi ser dessutom fortsatt tecken på att vinsttillväxten breddas. Fler sektorer bidrar, vilket minskar beroende av enskilda drivkrafter och skapar en mer stabilare grund framåt.
Vi håller aktiebarometern på 3,5 – en tydlig övervikt i aktier med en klar lutning uppåt. Det är inte tveksamhet inför fundamenta, för de är starka och vår positionering har bekräftats. Det är respekt för att Hormuzsundets status fortfarande är den enskilt viktigaste variabeln och att den ännu är olöst. Precis som The Doors sjunger i ”Waiting for the Sun”, när solen väl går upp – och vi tror att den snart gör det – finns det gott om utrymme att kliva upp ett snäpp till.
